Restaurering av snickaryxa smidd av Per Nordlöw
För ett par veckor sedan fick jag tag på den här yxan från Tradera. Yxan är märkt P NL Garanti, vilket var smedsstämpeln Per Nordlöw använde. Han föddes 1845 i Enånger, flyttade 1883 till Tallåsen och dog 1923. Släkten Nordlöw har haft många smeder. Jag hittade också ett foto av honom på Sundsvalls museum.
Släkten Nordlöw härstammar från en släkt ifrån Boda by i Enånger, Hälsingland. Totaltomfattar den fjorton smeder i sex generationer bakåt. Den första smeden hette EricEricsson, född 1736, smed i Grängsjö, Enånger. (Sveriges släktregister)
Första gången namnet uppträder i och med Eric Ericssons son,Lars Ericsson Nordlöw, född 1765, som var sockensmed bosatt i Haga (Tytterön). Namnet Nordlöw följer sedan med alla de smeder som kommer senare. Av Lars Ericsson Nordlöws åtta barn blev två stycken smeder; Eric Nordlöw, 1798-1869, och Anders Nordlöw,1810-1868. Dessa var sockensmeder i v. Tosätter respektive Haga, Enånger. Smedyrket förs från dem vidare genom tre av Erics söner; Lars Nordlöw, 1835-1912, Anders Nordlöw f.1840, och Per Nordlöw f. 1845. Lars var smed i v. Tosätter medan Anders och Per flyttade till Trönö (1867 resp. 1871). Lars fick en son som tog över smedyrket; Hjalmar Ferdinand Nordlöw (Hjalmar), f. 1870. Per flyttade från Trönö vidare till Tallåsen (1883) och där gick fyra av hans söner i lära hos honom; Allan Lambert Nordlöw (Allan), 1897-1971, Erik Artur Nordlöw (Artur), f. 1883, Maurits Nordlöw och Einar Nordlöw- A Hard Slöjd Life
Per Nordlöw f. 1845, smed med egen verksamhet i Enånger. Byggde första kraftverket i Hälsingland, Bäckeboström. Företaget tillverkade verktyg för skogsbruk. Eu Åke Nordlöw. Brodern Eric Nordlöw f 1837, d 5/9 1875, hade fotoateljé i "hörnet av Gamla Kyrkogatan och Nygränd, Sundsvall" i 10 år.
- https://digitaltmuseum.org/011014655964/per-nordlow-f-1845-smed-med-egen-verksamhet-i-enanger-byggde-forsta-kraftverket
Jag började med att fota och dokumentera ursprungsskicket.
Därefter följde rostborttagning. I och med att jag fick ganska goda resultat med Frosts Rust Remover på de båda Wira yxorna, så bestämde jag mig för att använda det även på denna.
Medlet gjorde det väldigt tydligt var alla vällningsfogar fanns, likaså synliggjordes det invällda, högkolhaltiga eggstålet tydligt. Ytan medlet ger direkt efter att det sköljts av är inte så vacker, men med lite putsning med en stålborste får jag ungefär samma yta som när jag använder elektrolys.
Yxhuvudet hade spår av svart färg som som jag ville återskapa med hjälp av kallblåneringsmedel. För att få till den kurva färgen verkar målats i på bladet använde jag nagellack för att maskera en bit av bladet på yxan. Denna avlägsnades sedan med spritbränsle. Hade jag gjort om detta hade jag använt en annan färg än grön på nagellacket, det krävdes en del efterputsning för att få bort det sista som trängt ner i gropar i ytan. Därefter oljade jag in yxan med roslagsmahogny (kokt linolja, trätjära och terpentin) för att få ett visst rostskydd igen.
Därefter började jag tillverka ett eggskydd till yxan, jag börjar med att rita av yxan på papper och ritar sedan in det mönster jag vill ha. Remmarna jag använder är militärt överskott, det är benremmarna till försvarets m/59 byxor. När eggskyddet är klart färgas allt med narvsvärta.
Efter jag blev klar med eggskyddet började jag tälja ett skaft. Åkte iväg till sommarstugan och hämtade en björkbit som jag fällt i slutet på förra sommaren och legat sedan dess. Jag utgick utifrån originalskaftet när jag tillverkade det nya, men lade till lite extra tjocklek i änden för att få ett stabilt grepp, samt gjorde själva skaftet lite mer äggformat i tvärsnitt.
Jag brukar lämna en lite tjockare del på skaftet precis nedanför skaftholken, dels så att handen kan löpa enkelt från skaft till skaftholk, och för att ha en del material att ta av om jag skulle behöva säta om huvudet på skaftet.
Skaftet grovyxades, grovtäljdes, torkades och fintäljdes därefter. Inget sandpapper användes utan bara tunna, tunna spån med en vass täljkniv. Efter fintäljningen var klar gnuggade jag skaftet med spånen för att putsa det.
Därefter påbörjade jag den ganska långa processen med att passa in skaftet. Det är alltid ett litet vågspel då gamla yxor med skaftholk inte alltid är så beräkneliga till hur de vill sätta sig på skaften. Här upptäckte jag också problemet att vid min rostborttagning hade insidan av skaftholken blivit så ren att jag inte längre kunde se märken efter vart skaftet hamnade vid varje inpassning. För att lösa detta fick jag “smutsa” insidan med blyerts lite ibland.
När skaftet var klart så sågade jag ett kilspår med en tunn japansåg, därefter såg jag till att olja in den del av skaftet som ska in i skaftholken ordentligt, då denna blir lite svåråtkomlig efter skaftningen, därefter slog jag på huvudet på skaftet och slog i kilen (som jag också oljade in med roslagsmahogny). Efter att jag säkerställt mig om att huvudet satt stabilt så sågade jag av och täljde till änden på skaftet till den form jag ville ha, detta för att inte spräcka någon del på skaftet vid den bitvis ganska våldsamma påslagningen, där man slår med en klubba på skaftänden för att få huvudet att vandra upp på skaftet.
Efter att skaftänden täljts klart oljade jag in hela skaftet med roslagsmahogny. Det suger förstås in mer i fiberändarna på skaftet och ändarna på skaftet blir då märkbart mörkare.
